En riktigt inspirerande kille, som också kan ge en vissa mindervärdeskomplex. Kanske känner vissa av er redan till honom, men jag gjorde det inte.
En sak som jag inte kan låta bli att tänka när jag ser sådana här typer är: Finns det några liknande människor i Sverige? Eller har det svenska skolsystemet lyckats eliminera alla dem som helt enkelt är för smarta för sitt eget och för omgivningens bästa? Det hör ju nämligen till saken med Nathan att han gick ut gymnasiet när han var 13, började universitetet när han var fjorton, och blev doktor i teoretisk och matematisk fysik när han var 23.
Jag undrar om det hade varit möjligt i Sverige. Min erfarenhet av den svenska grundskolan var att den gjorde sitt bästa för att motarbeta dem som var riktigt smarta. (Dit räknar jag inte mig själv.) I förorten där jag växte upp var grundskolans filosofi att ingen skulle försöka vara bättre än någon annan. Men när jag var 16 så var jag ett utbytesår i USA, i en håla i Nebraska. Där visade sig filosofin vara att alla kunde vara bäst på någonting. Det handlade bara om att man skulle hitta sin talang. Så, nu fick jag det sagt också. :)
Posts
1 comment :
Jag tror inte att det vore möjligt i Sverige, skolan gör som du säger sitt bästa för att hålla tillbaka elever som överpresterar.
När mina föräldrar övervägde att sätta mig i skolan vid ålder 6 år tyckte lekispersonalen inte att det var lämpligt, för jag lydde inte order tillräckligt väl. Det hade jag inte lärt mig vid 7 års ålder heller, eller för den delen vid 25 nu.
Post a Comment