Igår var jag på ett
seminarium på riksdagen om hur ny teknik kan göra världen bättre. Med Carl Bildt, med flera. Joakim Jardenberg var också där, och var snabb att
blogga om det.
Seminariet var OK. Men det som var roligast för min egen del var, precis som vanligt, samtalen efteråt. Bland annat fastnade jag i en diskussion med
Mikael Zackrisson på Veckans Affärer om entreprenörskap. Våra perspektiv skiljde sig åt en del, så vi hamnade ganska snabbt på en slags meta-nivå. Vad är poängen med entreprenörskap, egentligen? Vad är målet, så att säga?
Affärspressen beskriver för det mesta entreprenörskap och nyföretagande ur vad man kan kalla ett "investerarperspektiv". Nystartade företag är intressanta för att man
kan köpa aktier i dem, och
bli rik. Eventuellt så kan grundarna bli rika när dom säljer företaget, och är intressanta att skriva om då (men först då)! På det hela taget handlar det om att få avkastning på ett investerat, monetärt, kapital.
Politiker ser på entreprenörskap ur ett annat perspektiv. "Jobbperspektivet". Det handlar först och främst om att nya företag skapar
nya jobb, och i viss mån, men i mindre utsträckning, om att företagen skapar skatteintäkter till staten. Samtliga partier faller idag över varandra för att hylla entreprenörskapet - till och med Lars Ohly verkar positiv:
Eftersom det är affärspressen och politikerna som
styr över samtalet om entreprenörskap så är det dessa två perspektiv som dominerar. Sannolikheten är ganska stor att det är något av dessa perspektiv folk väljer när de pratar om entreprenörskap.
Det är tråkigt, för bägge perspektiven missar själva kärnan i entreprenörskapet. Det är en ganska själlös bild av entreprenörskap som målas upp. "Bli rik". "Skapa jobb". Jaha?
Om jag typ var 15 år, varför skulle jag *bry mig*?
Först och främst, låt oss skilja på entreprenörskap och nyföretagande.
Politiker använder ofta ordet entreprenörskap istället för nyföretagande för att det låter lite sexigare. Men det är tveksamt om Lars Ohly egentligen ser någon större distinktion. Det finns dock en viktig skillnad. Nyföretagande är för det mesta helt vanlig "business as usual", men entreprenörskap kräver något inslag av innovation. Man skulle kunna säga att nyföretagande förhåller sig till entreprenörskap på samma sätt som squaredance* förhåller sig till breakdance.
Inte heller
affärspressen brukar göra någon större skillnad mellan begreppen. Du kan bli rik även på företag som inte är det minst innovativa.
Bägge perspektiven missar kärnan, som sagt. Vad är det affärspressen och politikerna missar?
Gör din egen grej.
Det som driver mig, som entreprenör, är viljan att forma mitt eget liv. Att
göra min egen grej, skulle man kunna säga. Att vakna på morgonen och själv få bestämma vad jag vill göra med min dag. Det är skaparglädjen och kreativiteten, inte önskan att bli rik, som gör att jag jobbar hårdare än vanliga löneslavar. Skaparglädjen infinner sig när man följer sina infall. Det är då man får flow och kan sitta uppe och jobbar tills sent på natten. Att tjäna pengar är viktig del av mixen - men inte som ett mål i sig utan som ett av
flera medel för att uppnå frihet och självständighet.
Att göra sin egen grej är det sista steget i
Maslows behovstrappa. Det är
självförverkligandet.
Som ni kanske minns var jag inne och nosad på det här i
videon från Startup Day.
Det här är lite ett annat sätt att se på "nyttan" med entreprenörskap.
Mikael Zackrisson och jag diskuterade som hastigast vad som är "bäst" - ett städföretag med 1000 anställda, eller 1000 unga entreprenörer med varsin laptop. Så här ser det ut, beroende på vilket perspektiv du anlägger:
- Ur skapa-jobb-perspektivet är det ungefär lika bra. 1000 jobb är 1000 jobb.
- Ur bli-rik-perspektivet är städföretaget bättre. Det kan vara ett investeringsobjekt och kanske ett sätt för några personer att bli riktigt rika.
- Ur det tredje perspektivet är 1000 egna entreprenörer bättre. Det innebär ju så många, många fler som gör något vettigt med sina liv.
Det är det här perspektivet som gör att jag som webb-entreprenör känner att jag har mer gemensamt med
Marit Bergman än med
Carl-Henrik Svanberg. Jag blir mer
inspirerad av gymnasiestudenter som säljer
muminmuggar än av halvtrista företag som Episerver.
Kort och gott, det som är kul är
folk som gör sin egen grej. Jag tror också att det är det fokuset som gäller om man vill uppmuntra unga människor att starta eget. Jobben, skatteintäkterna och allt det andra kan få komma som positiva bieffekter.
Några inlägg jag skrivit tidigare, lite på samma tema:
_______________
* Traditionell squaredance följer förutbestämda instuderade koreografier. Modern squaredance kan tydligen vara mer kreativt. (Jag kollade Wikipedia.) Så jag syftar på den traditionella varianten. :)