Seminariet var OK. Men det som var roligast för min egen del var, precis som vanligt, samtalen efteråt. Bland annat fastnade jag i en diskussion med Mikael Zackrisson på Veckans Affärer om entreprenörskap. Våra perspektiv skiljde sig åt en del, så vi hamnade ganska snabbt på en slags meta-nivå. Vad är poängen med entreprenörskap, egentligen? Vad är målet, så att säga?
Affärspressen beskriver för det mesta entreprenörskap och nyföretagande ur vad man kan kalla ett "investerarperspektiv". Nystartade företag är intressanta för att man kan köpa aktier i dem, och bli rik. Eventuellt så kan grundarna bli rika när dom säljer företaget, och är intressanta att skriva om då (men först då)! På det hela taget handlar det om att få avkastning på ett investerat, monetärt, kapital.
Politiker ser på entreprenörskap ur ett annat perspektiv. "Jobbperspektivet". Det handlar först och främst om att nya företag skapar nya jobb, och i viss mån, men i mindre utsträckning, om att företagen skapar skatteintäkter till staten. Samtliga partier faller idag över varandra för att hylla entreprenörskapet - till och med Lars Ohly verkar positiv:
Eftersom det är affärspressen och politikerna som styr över samtalet om entreprenörskap så är det dessa två perspektiv som dominerar. Sannolikheten är ganska stor att det är något av dessa perspektiv folk väljer när de pratar om entreprenörskap.
Det är tråkigt, för bägge perspektiven missar själva kärnan i entreprenörskapet. Det är en ganska själlös bild av entreprenörskap som målas upp. "Bli rik". "Skapa jobb". Jaha?
Om jag typ var 15 år, varför skulle jag *bry mig*?
Först och främst, låt oss skilja på entreprenörskap och nyföretagande.
Politiker använder ofta ordet entreprenörskap istället för nyföretagande för att det låter lite sexigare. Men det är tveksamt om Lars Ohly egentligen ser någon större distinktion. Det finns dock en viktig skillnad. Nyföretagande är för det mesta helt vanlig "business as usual", men entreprenörskap kräver något inslag av innovation. Man skulle kunna säga att nyföretagande förhåller sig till entreprenörskap på samma sätt som squaredance* förhåller sig till breakdance.
Inte heller affärspressen brukar göra någon större skillnad mellan begreppen. Du kan bli rik även på företag som inte är det minst innovativa.
Bägge perspektiven missar kärnan, som sagt. Vad är det affärspressen och politikerna missar?
Gör din egen grej.
Det som driver mig, som entreprenör, är viljan att forma mitt eget liv. Att göra min egen grej, skulle man kunna säga. Att vakna på morgonen och själv få bestämma vad jag vill göra med min dag. Det är skaparglädjen och kreativiteten, inte önskan att bli rik, som gör att jag jobbar hårdare än vanliga löneslavar. Skaparglädjen infinner sig när man följer sina infall. Det är då man får flow och kan sitta uppe och jobbar tills sent på natten. Att tjäna pengar är viktig del av mixen - men inte som ett mål i sig utan som ett av flera medel för att uppnå frihet och självständighet.
Att göra sin egen grej är det sista steget i Maslows behovstrappa. Det är självförverkligandet.
Som ni kanske minns var jag inne och nosad på det här i videon från Startup Day.
Det här är lite ett annat sätt att se på "nyttan" med entreprenörskap.
Mikael Zackrisson och jag diskuterade som hastigast vad som är "bäst" - ett städföretag med 1000 anställda, eller 1000 unga entreprenörer med varsin laptop. Så här ser det ut, beroende på vilket perspektiv du anlägger:
- Ur skapa-jobb-perspektivet är det ungefär lika bra. 1000 jobb är 1000 jobb.
- Ur bli-rik-perspektivet är städföretaget bättre. Det kan vara ett investeringsobjekt och kanske ett sätt för några personer att bli riktigt rika.
- Ur det tredje perspektivet är 1000 egna entreprenörer bättre. Det innebär ju så många, många fler som gör något vettigt med sina liv.
Kort och gott, det som är kul är folk som gör sin egen grej. Jag tror också att det är det fokuset som gäller om man vill uppmuntra unga människor att starta eget. Jobben, skatteintäkterna och allt det andra kan få komma som positiva bieffekter.
Några inlägg jag skrivit tidigare, lite på samma tema:
- Vad motiverar oss
- Estetik och kreativitet på webben
- Frukost for a billion dollars
- Boktips för internet-entreprenörer
- Inspirationsvideos: Planet B-boy ("you can do whatever you want") och Lady Gaga.
* Traditionell squaredance följer förutbestämda instuderade koreografier. Modern squaredance kan tydligen vara mer kreativt. (Jag kollade Wikipedia.) Så jag syftar på den traditionella varianten. :)
Posts
14 comments :
Tack för att du skrev det här inlägget Ted! Jag har de senaste veckorna gått och grunnat på varför jag får en risig känsla i magen av ordet "entreprenörsskap" och du formulerar det på pricken.
Efter att ha varit en sväng i det partipolitiska nu och tidigare varit i kotnakt med (och fortfarande funderar på) riskkapital inser jag att jag inte går igång på de två perspektiven "skapa jobb" eller "bli rik". Inget ont i nåt av det, som du skriver, men det är just att "göra sin egen grej" som får mig motiverad och som jag tror är det som EGENTLIGEN ligger och bubblar under ytan i samhället idag.
Det har med att alltfler människor har prövat, eller står på axlarna på, good old modernism (kapitalism, industrialism, processer etc) och faktiskt även post-modernism (hänsynstagande, eko-system, mjuka värden etc). Och nu är i rasande tempo på väg in i "post-postmodernism" där, precis som du skriver, man klättrar ytterligare ett pinnhål på behovstrappan och vill uttrycka sin egen individualitet igen, men den här gången med kombinationen personlig frihet, systemsyn (inte vara elak mot någon eller något, fastän man når framgång) och intresse för skapande, teknologi, nätverk och spridningseffekter. Kort och gott de-centraliserad grön kapitalism kombinerat med abstrakt intelligens á la algoritmer och länkstrukturer.
Nyckeln här är tror jag de-centraliserade nätverk med många små självständiga enheter/personer/celler som av fri vilja sluter sig samman i system, men fungerar enskilt också. En massa små grötentreprenörer som hjälper varandra, snarare än stora "jobbskapande" kapitalintensiva företag.
Jag tänker mycket på alternativa företagsinkubatorer som egentligen är lösliga nätverk som koncentrerar inspiration och kunskap, a lá 24hourbusinesscamp och Startup Weekend, snanare än Universitets inkubatorerna som satsar på stora globala exportföretag och hjälper till med struktur.
Nåt åt det hållet i alla fall... ;-)
Tack för dina tankar Mattias! Kanske är det lite ett problem att entreprenörskap blivit så omhuldat i alla läger. Det leder ju också till att begreppet blir ganska urtvättat. Ett lite trött buzzword. På samma sätt som "sociala medier". :)
Men, vad är det du säger?! Är "sociala medier" uttjatat?! ;-)
Jag tror entreprenörskapet handlar om modet att göra det man älskar. Det kanske låter fluffigt men faktum är att ganska få människor kan svara på vad de älskar att göra
Så första steget på entreprenörsresan är att ta reda på detta. Det som skrämmer människor med detta är att det kan ta hela livet att ta reda på vad du älskar och det kan vara förknippat med mkt jobbigheter.
Därför tvekar man och väljer motorvägen, tillsammans med andra, rakt framåt i hög fart i bekväma bilar. Att välja de smala grusiga vägen som kan leda till platser som är magiska och som man får vara ifred på, är ett tufft beslut, för man kanske aldrig hittar dem
Min defintion handlar också, precis som din, om en den enskilda människan och förverkligande.
Kul inlägg, Ted.
Jag håller helt med dig om att drivkraften för att starta eget nästan aldrig är bara pengar, utan alltid viljan/längtan att skapa något eget. Jag vet inte vad i mitt resonemang som fick dig att tro detta.
Men jag tror också att den längtan kan vara olika stark. För vissa är den så stark att man satsar järnet och riskerar väldigt mycket för att förverkliga sina idéer, medan andra kanske nöjer sig med en stabil, men låg, nivå. Jag tror att det finns massor att människor som innerst inne drömmer om att bygga något lite större, ett företag som kanske i alla fall överlever en själv som individ, men att man inte vågar.
I min värld skulle till exempel du Ted kunna bygga dIna sajter mycket större o satsa mycket mer på dem, om du bara ville. Du har tydliga idéer, grym koll, o är tålmodig o ihärdig. Ändå väljer du att driva dina sajter som hobbyprojekt. ( Visst, vem är jag att åsikter om det, jag är ju enbart en tjänsteman på Bonniers. Och ja, jag vet att du gör en massa andra goda saker också)
Men ändå: det finns mängder av goda idéer som bara drunknar o aldrig blir något för att upphovsmannen eller -kvinnan inte vägar/orkar satsa på dem tillräckligt länge. Samtidigt som en massa duktiga säljare bygger bolag på betydligt mer fluffiga grunder. Varför är det så? Och även om detta inte är ett problem för företagarna/entreprenörerna i sig så är det ju det för Sverige som land. För även om vi kanske går mot ett samhälle med fler fria konsulter o egenföretagare, o drnlute lösare arbetsformen, så behöver vi fortfarande exemplen & förebilderna som visar att det kan bli mycket mer.
Eftersom det inte finns någon kontaktinformation till dig får jag testa denna vägen. Kan du förklara varför låga betyg på sushikartan tas bort på vissa företag. Westermalms sushi och Hoze är två exempel där jag lämnat recention som sedan bara försvinner och femmorna blir kvar. På Westermalms sushi var det igår 4 recentioner som var 1-2 stjärnor och idag är alla borta. Känns väldigt oseriöst...
Hej Jens. Vissa recensioner blir anmälda. Om de är olämpliga, tex rasistiska, av arten person-angrepp, allmänt osakliga, eller felaktiga i sak, så tas de bort.
Det finns alltså inget filter för negativa recensioner - men recensionerna ska vara sakliga. Annars blir sajterna för otrevliga.
Hej Mikael!
Som du skriver: "För vissa är den [längtan att starta något eget] så stark att man satsar järnet och riskerar väldigt mycket för att förverkliga sina idéer, medan andra kanske nöjer sig med en stabil, men låg, nivå."
Du har helt rätt där. Det handlar om vilken risknivå man vill lägga sig på.
* Man kan satsa stort och ta stor risk men ha en stor uppsida
* Man kan satsa litet och ta liten risk, men ha en liten uppsida
Men det handlar också lite om vems pengar det är man går till casinot med.
Det är ju lättare att ta stora risker med andra människors pengar - men det kan ofta leda till att man inte känner ett korrekt ansvar.
För min egen del tycker att det skulle kännas ganska fel att ta risker med andras människors pengar som jag inte skulle ta med min egna.
Dessutom: När det handlar om webben tror jag det är viktigt att bygga billiga proofs-of-concept. I princip gratis, dvs äta gröt under ett halvår.
Och försöka bevisa att idéerna verkligen flyger, INNAN man stoppar in riktiga pengar. Då skapar man också den rätta företagsmentaliteten.
För egen del är jag inte motståndare till att ta in externt kapital i mina projekt. Men i så fall vill jag först se riktigt konkreta bevis på att är någonting *grymt* på spåret.
Tills dess fortsätter jag labba i experimentverkstaden, och övar på mina skills. Och har kul under tiden.
Till sist är det ju inte idéerna det hänger på, utan genomförandet. Många av de saker jag började med för 2-3 år sedan skulle jag göra väldigt annorlunda idag. Både konceptuellt och programmeringsmässigt.
Vilket bra inlägg! Det har verkligen slagit an en sträng hos mig. Och jag håller med, jag känner inte alltid igen mig i den mediala bilden av entreprenörer. För mig är entreprenörer folk som vågar sticka ut, som är modiga nog att testa sina ideer och som vågar testa - och misslyckas. Att vara företagare är inte riktigt samma sak.
Samma sak gäller väl egentligen vilken typ av företag man vill bygga. Är det ett levebrödsföretag eller ett "tillväxtföretag" (i brist på bättre ord) där fokus ligger mer på lönsamhet, tillväxt, riskkapital och exit? Jag tror att alla grader på skalan behövs, och att bilden av (eller debatten kring) företagare/entreprenör behöver bli lite bredare och mer differentierad.
(jag skrev lite mer om det här i min blogg också, som sagt - jag gick igång på det här... ;-)
http://latitud.se/2010/09/vad-ar-egentligen-entreprenorskap/ )
Med reservation för att jag eventuellt upprepar vad någon redan kommenterat eftersom jag läste dem väldigt övergripande, men.
"Ur det tredje perspektivet är 1000 egna entreprenörer bättre. Det innebär ju så många, många fler som gör något vettigt med sina liv."
Även ur ett fjärde perspektiv är 1000 entreprenörer bättre, de bidrar ju med (minst) 1000 fantastiska innovationer som alla vi andra har glädje av!
@Robert: Det var en riktigt trevlig poäng.
På webben är samhällsnyttan av olika tjänster för det mesta betydligt större än den ekonomiska potentialen för dem som skapar dem.
Exempelvis Google och Facebook skapar nytta för världen som är 100- eller 1000-tals gånger större än deras börsvärden.
Mycket tankeväckande och bra att du belyser att entrepenörskap inte riktigt belyses!
1000 entrepenörer i ett företag? Funkar inte. Du inne på spåret: vad för sorts person är en entrepenör? Naturligtvis mycket varierande egenskaper, men en sak man kan säga är att det är en sorts person som inte trivs tillsammans med alltför många av sina gelikar. Vad skulle ett sånt företag syssla med? Dom skulle kväva varandra snarare än inspirera varandra. Kanske en entrepenär på 10 eller 20 är en bra mix. Obs! En entrepenör är inte nödvändigtvis en bra ledare heller, men samma sak gäller där. Vad gör man i ett företag med 1000 ledare?
@Martin Diskussionen handlande inte om 1000 entreprenörer i ett företag.
Det handlade om vad som är "bäst":
* En entreprenör och 999 vanliga anställda
* 1000 entreprenörer, i egna företag.
... detta ur några olika perspektiv.
@Mikael Zackrisson: Du frågade mig vad jag tyckte att Nya Affärer (er nya sajt) ska handla om. På sätt och vis är det här inlägget mitt svar på den fråga.
Jag tycker att en sådan publikation ska handla om människor som gör sin egen grej. Som utmanar, och gör saker på sitt eget sätt.
Inte "Nya affärer, gamla idéer", utan "Nytänkande affärer".
Jag tycker faktiskt att tidningen Entreprenör är ganska bra på att hitta det perspektivet, de senaste numrena har varit riktigt bra!
Hej Ted,
Mycket bra inlägg. Du har säkert, precis som jag, stundtals upplevt frustrationen av att presentera sig som "entreprenör" och upptäcka människors förutfattade meningar om vem man är. Framförallt antagandet om att vi drivs av pengar är tråkigt, och som du påpekar, oftast inkorrekt.
"Entreprenör" har använts så mycket att människor börjat förhålla sig till det och många har skapat sig en uppfattning om det.
Så för att göra fester, släktträffar, middagar och festivaler lite roligare känner jag ett behov av ett nytt svar på frågan "så, vad gör du då?"
"Jag gör min grej" är mycket svårare att boxa in. Genom att presentera oss så, försvårar vi för andras fördomar att blomstra. Det får kanske bli det. I alla fall i somliga sociala sammanhang. Tack Ted.
Post a Comment